Strömkarlens kennelblogg

Jag använder det officiella namnet när det hänt nÃ¥got, men annars är det Kelly pÃ¥ P’zazz som andra syrran i kullen har blivit BIR och även BIG-5 pÃ¥ en inoff. utställning. Enligt min vän Marie Johansson, som sÃ¥g henne där, viftade hon pÃ¥ svansen hela tiden och skötte sig toppenfint. (Marie själv blev BIS-2 med sin apso, och förde flera Ã¥r tidigare fram sin Strömkarlens Vasco Da Gama till flerfaldig champion och WW Ã¥r 2000.) Det känns jättebra för gammelmatte här hemma, att det gÃ¥r bra för Essos och Junis döttrar, och jag hoppas det hÃ¥ller i sig.

Nu har vi haft några riktigt varma dagar, och i dag var det en sån där paradisdag igen med sol från en molnfri himmel. Fläckarna av barmark blir större och större i rasthagen. På morgnarna är det hård is efter en minusnatt, men på dagen har den mjuknat, och krackelerar när man trampar på den, och på det sättet blir det lite mindre is för varje dag. Men tjälen är ju kvar, så smältvattnet kan inte sjunka undan än, utan det skvätter rejält när tibbarna springer.

Bofinken har kommit, en skock tranor seglade över i dag , och den första ormvråken svävade upp på varmluften ovanför vedboden. Försvinner bara snön ordentligt och tjälen ur jorden, kan man sen börja njuta våren.

Nej, det är inget aprilskämt. Äntligen, äntligen en skön vÃ¥rdag. Snön ligger kvar förstÃ¥s, och pÃ¥ södersidan bände jag bort stora isflak frÃ¥n tibbarnas ”autostrada”, cementplattorna längs staketet. Solen skiner och man blir glad ända in i märgen.

Jag försökte hinna få lite bilder av mina valpar, nästan omöjligt, men ett par porträtt av mina växande valpar, nu 5 månader, blev något så när. Överst sitter Ava, och underst Tessa. Visst är dom söta!

Så här såg det ut i måndags. Jag hade hunnit med en tur på Mörttjärnsvägen med tre tibbar, och varit hemma en stund, när det plötsligt mörknade. När jag tittar ut står haglet som spön i backen. Efter en stund övergick det i vinterns ymnigaste snöfall, så jag öppnade fönstret och förevigade eländet.

Det var en massa nya älgspår vid stranden av Mörttjärn, och Esso var helt fascinerad, och gick med knapp nöd att locka upp på vägen med en godisbit. Sen pulsade han tillbaka. Ny godisbit, och efter ännu en retur till den oemotståndliga lukten, blev jag tvungen att koppla honom, så han fick gå i koppel hela vägen tillbaka till bilen.

Sen har det varit några dar med ganska soligt väder, men med en isig vind så jag ingen lust haft till några turer. Och i morse var det dags igen. Jag fick hålla hårt i dörren när jag öppnade och släppte ut tibbar, för blåsten ryckte den nästan ur handen. Yrsnö på tvären, virvlande moln av snörök. Det flyger och far. Nu kvällas det, men det fortsätter än i oförminskad styrka.

Jag spådde att vi skulle ha snö kvar hela mars. Nu tro jag den kommer att ligga långt in i april. Om det nu blir så varmt som det utlovas till veckan, kommer det att bli sjö av all snö. Men här i Hättälven tro jag inte på nån större värme inte. Jag avstår att kommentera mina känslor. Så fula ord ska man inte trycka.

När tibbarna kommer in, efter en aldrig så liten stund,  är de fulla av bollar på hela underredet. Valparna håller jag över diskhon och försöker lirka bort det värsta. Det tycks dock inte bekomma dom särskilt mycket, trots att det är iskalla bollar.

Ett tillägg till lilla Amalia här nedanför. Hon bör helst ha sällskap så mycket som möjligt, och inte lämnas ensam timmevis. Men vilken tibbe vill det.

Anki på Bernerhagens kennel, som äger Amalia, har tyvärr problem med sämjan ett par tikar emellan.  Amalia är den som startar det hela. Försök har gjorts med fodervärd, men det fungerade inte.

Hon är ju syster till salig Lexie, och därför mycket kär för mig, och jag våndas av önskan att vilja ta hem henne, och ängslan för att det inte skulle fungera här heller med en ny vuxen tik, så hon bleve tvungen att återigen flytta.

Matte Anki våndas också, för helst skulle hon vilja ha henne kvar. Det är första tibben och dom är mycket kära i varandra. Men det blir ohållbart i längden. Amalia finns för omplacering på SSTS hemsida, men är det någon som blir intresserad, går det bra att höra av sig hit också. Men där ska helst inte finnas många tikar, helst ingen. Helst per mail.

Om ingen hör av sig, och vi har förstås höga krav, får hon komma hit. Hon är ju en Strömkarl, och mitt ansvar. Och från en kär gammal linje.