Strömkarlens kennelblogg

Celia hämtades söndag 11/1, av matte, lillmatte Malin och lillhusse Albin, men då åkte jag på influensa, så det blev inget skrivet då. Är inte bra än, men försöker få ihop det ändå. Matte har kennel Limetwigs, uppfödning av golden retriever sedan -91, men nu går den på sparlåga på grund av otur med ögonen. Jag började ju också min uppfödning med golden, men tibben kom in på ett mycket tidigare stadium, så goldentiden blev kortvarig.

Lilla Celia får sällskap av två golden retriever. Lycka till!

Contessa, Tessa till vardags, stannar här. Cleóme, som hade mörkgrönt band, önskar sig ett tibbedyrkande hem. Hon är glad och livlig och svansen går för fullt.

I dag blev det lilla Carmelas tur att bli hämtad. Min dotters favorit. Här med matte Elisabeth. Husse Patrik var med och lillhusse Linus, som skulle få hjälpa till att välja. Hemma väntar en äldre lillhusse, samt Guinness, Tapiokas Charmknutte, en svart tibbehane som är är barnbarn till min salig Uffe, Barrajy Black Image. Matte, som aldrig varit på en utställning, var modig nog att debutera på Västras Special i Göteborg nyligen, där Guinness blev nr 3 med HP i juniorklass. Strongt gjort.

Det var en lycklig trio jag vinkade av med sitt nyförvärv. Lycka till!

I dag har mina goda vänner Cathrin, (P’zazz) och Katarina, (Sidenvägens) varit här. Cathrin var först ut att välja bland tikarna, och det blev till slut Claudia, med ljusgrönt band. För egen del har jag tittat pÃ¥ den röda till och frÃ¥n, men varit runt i stort sett bland alla tikarna utan att kunna bestämma mig, och sÃ¥ sent som i gÃ¥r kväll funderade jag just pÃ¥ den ljusgröna. Lätt att hantera, skulptural i huvud och kropp. Var fortfarande lite vankelmodig i dag, men höll mig till den röda. Hennes namn är Contessa.

Cathrin ställde upp varje valp, i motsats till mig med oändligt tålamod, alltmedan Katarina plåtade. De tog även bilder av pappa Esso, så nu väntar jag en drös foton framöver, så jag har något att visa.

Nu hoppas jag Claudia håller måttet upp i vuxen ålder. Hon har ju hamnat i superduktia handlerhänder, så det är med stor spänning jag kommer att följa hennes uppväxt. Lycka till!

Gamla Jara uppe på muren.

Allt är vitgrått ute. Himmel, träd och buskar. Marken är något vitare, förstås.  Ett par  cm snö har vi här i Hättälven. Kylan, som varit sträng och som värst dryga -20 grader,är i dag mildare och mera uthärdlig. Men den ska komma tillbaka, sas det på Rapport. Usch! Och ändå är det inte samma kyla som på 70-talet, då det ibland kunde vara -27 här, så det small som böss-skott i träden och knakade i träväggarna.

I övermorgon ska tikvalparna besiktas. Carmela, Celia, Claudia, Cleóme och Contessa.  Sen blir det lite lindrigare. Det är inte precis nån sinekur med vintervalpar. Här finns ingen vägbelysning, utan det är bara lampan över trappan, vars ljus inte når så värst långt, så i mörkret vågar jag inte släppa ut dom. Och hagen i anslutning till huset har en ganska brant trappa, och medan jag hämtar två nya, klättrar de redan utburna uppför trappan och drullar oftast ner för trappstegen. Och det är populärt att gå på kanten av muren i hagen, och ibland kan dom drulla ner för den också. Alldeles för högt för små valpar, tycker matte.

SÃ¥ nu pular jag in dom i tvÃ¥ burar, och drar en bur i taget – bÃ¥da fÃ¥r tyvärr inte rum pÃ¥ skottkärran, –  till min s.k. valphage. PÃ¥ det viset har dom blivit vana att fraktas i bur, sÃ¥ det blir inte lika otäckt när vi ska till veterinären. Dom vet direkt vad det är frÃ¥gan om när jag tar fram burarna, och stÃ¥r pÃ¥ bakbenen för att bli lyftade in dit. Och när dom börjar frysa ute, gÃ¥r flera in i burarna och vill tillbaka in i stugvärmen. Det är lite bökigt, men i valphagen kan dom springa av hjärtans lust, utan att riskera fall.

Muren blev till under fyra somrar, dels för att det var synnerligen besvärligt att klippa gräset i sluttningen, dels för att jag är ”stenoman”, och njuter av att jobba med sten. Detta blev ju en terassmur, och det behövdes mycket sten för att fylla i mellanrummet. Jag hÃ¥ller fortlöpande pÃ¥ med nya murar, där det blir vad jag kallar ”holmar”, upphöjda bäddar för planteringar av buskar och blommor.