Strömkarlens kennelblogg

Cino med ny matte, tyvärr lite suddigt foto.

Det var med stor glädje jag överlämnade Cappuccino till en god vän och uppfödare sedan tidigare, Britt-Marie Nordin, Panchen Lhamas kennel. Cino, eller vad han kommer att kallas, går som sällskap. B-M har sedan länge lagt av med uppfödning, tyvärr. Jag hann precis  komma hem från en extra besiktning i Karlskoga, när de dök upp på hemresa från Sälen. Cino viftade hela tiden på bordet hos veterinären, gav ifrån sig två korta pip vid chipping och  spruta, men var för övrigt lika framåt och lycklig som hemma. Jag önskar lycka till!

Min son Jonas hade lovat fotografera valparna när jag ställde upp dom. Han kom in när de var i värsta lektagen, så det var stört omöjligt att få dom stilla på bordet.  Så i stället fick det bli nya porträtt, för de har ju ändrat sig lite sen sist. Det gula garnet tog slut, och är ersatt med ett orange. Hanen är överst. Jag tycker  de ser lite mörkare ut än de är i live.

I morse fick jag mail från min fodervärd till Toyway Diva Divienna, Jenna kallad, att hon börjat löpa. Om hon ändå väntat tills valparna hade flyttat. Det blir lite väl stressigt. Men jag hade tur. Min ögonveterinär Jan Wissler fanns hemma, och jag fick tid på måndag, kl. 13.00. Han har privat mottagning numera, och jag dristade mig till att ringa fastän det är lördag. Var ju så illa tvungen. Och en vårkull är definitivt mycket trevligare, än om jag skulle vänta till hösten  och få ytterligare en vinterkull.  Är ögonen bra, får jag fundera på hane. Hennes första kull med Tian innehöll bara en svart hanvalp. Men jag väntar med beslut tills Jan har kollat hennes ögon.

I gÃ¥r regnade det, sÃ¥ det blev ingen utevistelse som önskat var. Men i dag var marken frusen och klädd i frost, sÃ¥ dÃ¥ var det läge för en stunds lek och undersökande. Inte är det lätt att ta bilder av valpar som far hit och dit, inte. Fast först höll dom sig runt fötterna, för det är säkrast där matte är. Men efter ett tag satte nyfikenheten in, och dÃ¥ klev dom runt lite här och där. Lagom som jag riktade kameran mot nÃ¥got som skulle bli en bra bild, var de borta ur bilden. Det var att knäppa lite pÃ¥ mÃ¥fÃ¥, och hoppas att nÃ¥got foto blev användbart. Det blev väl sÃ¥ där…

Som synes är Juni snäll och låter sina valpar dia än. Det ser tungt ut, men hon är tålmodig. Och trots att hon har så många att ge di, har jag fått upp henne i vikt. Men då äter hon också 6 gånger om dan. Valparna, som är 7 veckor i dag, har också ökat bra. Nu äter dom rejält, och mor och valpar äter mig snart ur huset, för det är nötfärs, ägg, grädde och majsvälling som gäller, men  naturligtvis har de även börjat med mitt foder, Purina Pro Plan.

Det har varit runt nollan och en plusgrad flera dar, sÃ¥ snön har sakta smält undan, och i natt var det +4 grader, sÃ¥ i morse var det bart igen. Ljuvligheters ljuvlighet. UppehÃ¥ll dessutom, fast grÃ¥tt förstÃ¥s. Nu fick de vara ute en stund med mamma Juni, medan jag passade pÃ¥ att städa undan allt som gömts i snön, dvs ”kliskor”, men även nylevererat. Marken var ju vÃ¥t och kall, sÃ¥ de började huttra innan jag var färdig, sÃ¥ jag fick lyfta in dom. Sen sov de gott.

Förutom att väga dom i dag, kammade jag dom, – vilka pälsar dom fÃ¥r -  tränade stÃ¥ en liten stund, och kollade öronen, som var rosiga och fina. Ingen smuts. Jag minns en gÃ¥ng för länge sen, när jag importerat tvÃ¥ syskon, vars öron var fulla av öronskabb, sÃ¥ stackrarna fick tvättas med en stark vätska som min veterinär skrev ut, starkare än nu för tiden. Den sved nog illa. Hanen hade dessutom bara en testikel, och tiken hade blÃ¥ fönster pÃ¥ ena ögat, om det inte t.o.m. var mer.  Dom blev aldrig använda.

Nu önskar jag mig en dag till som jag kan ta ut valparna, men väderleksrapporten såg inte speciellt lovande ut. Vi får se i morgon om de har rätt.