Bull i famnen på nya matte Ann Christine. Hon har nyligen mistat sin gamla Strömkarl, Sheherazade. Så trevligt och tryggt att få sälja till en som återkommer.
Bröderna tillsammans före avskedet. Ingen lekkompis längre. Hoppas mamma Gina ställer upp på lek.
Nu vill inte småpojkarna vara länge i sin mindre hage, och när jag ändå är ute med dem, får de utforska hela stora hagen efter att de gjort ifrån sig i sin hage. Fast Bill vågar sig inte lika långt som Bull.
Här tränar Bull på att komma upp till mamma. En mycket använd sten, denna.
Här har han tagit sig upp, och jag hann ta ett par foton medan han satt så fint. Bedårande uttryck.
Lite brant åt det här hållet.
Bill har ännu inte försökt klättra upp. Kikar fram bakom stenen. Han hade otur att få ett getingstick på magen i går, stackarn. Han gnällde och var olycklig ett tag, men dan därpå märktes inget.
Gud välsigne dig min son, ser Gina ut tänka. Underbar liten mamma. Bull försöker nog få en slurk mjölk.
Bill biter i mammas tass, medan Bull fått syn på något intressant åt andra hållet.
Leken fortsätter. Så roligt att se på. Gräset borde klippas en gång till. Små valpmagar blir alldeles våta av morgondaggen. Men här har det torkat upp, så det blir längre utevistelse.
Jag tänkte sätta ut ett porträtt av Gia, men fick fram ett med så bedjande uttryck, att det stack till i hjärtat, så det får bli utan bild. Det är inte lätt att lämna en kär tibbe jag haft sedan jag hjälpte henne till världen, men hon har fått ett bra hem hos ett pensionärspar. Husse skrev att hon är helt fantastisk, och han tror inte hon längtar tillbaka. Jag lät annonsen vara kvar ett tag på SSTS hemsida, för Gia är ju ganska livlig, ifall de skulle tycka hon var för jobbig och ångra sig, och ytterligare tre pensionärer har hört av sig efteråt, som jag fick skicka vidare. Nu har jag inte hört något om Gia på ett bra tag, och jag antar att inga nyheter är goda nyheter, men skulle bli så glad för ett livstecken därifrån då och då.
En av anledningarna till flytten var det spända läget mellan Gia och Bessie, som till och frÃ¥n resulterade i slagsmÃ¥l. Bessie har levt upp sedan Gia for, och fick t.o.m. ”rus” i dag, ett uttryck jag använder när de rusar runt, runt i hela hagen i en väldig fart. SÃ¥ roligt att titta pÃ¥. Man kunde inte tro, att hon blir 8 Ã¥r i december. Nu fÃ¥r kvarvarande tibbar mer av matte ocksÃ¥. Gia ville alltid vara medelpunkten. Det fÃ¥r hon helt nu. Tänker pÃ¥ henne ofta.
Ett gammalt foto på Tian som valp och min dotterson Samuel.
I dag var jag med Tian och Micha till Alster hos veterinär Jan Wissler och ögonlyste dem. Tänkte, att det var ju dumt jag inte tänkte på att kolla när Jan skulle vara i Karlskoga härnäst och lysa. Dit har jag ju 3 mil närmare. När jag sa det till Jan, fick jag det helt otroliga svaret, att där får han inte längre ögonlysa. Evidentia ska ha sina egna veterinärer. För min del åker jag då hellre till Jan som jag känt sen jag började med uppfödning.
PS. Inga anmärkningar på deras ögon. Micha , som gick tom när hon parades, lär jag pröva med igen. Kanske hon  löper i vinter. Men bäst köra innan det är vinterväglag.
