Strömkarlens kennelblogg

Lagom som jag börjat slappna av och tycka att det går vägen, kommer ett bakslag. I går kväll kastade Gia upp något under sista rastningen. Kunde inte se i mörkret hur det såg ut. Som tur är har jag fått mera Pro-Kolin skickat från Djursjukhuset, och har kvar av Andapsinet, så nu börjar jag medicinera igen. Och återgår till enbart dietfoder, tills magen har lugnat sig. Jag kanske blandade in för mycket juniorfoder, eller gav för mycket A-fil. Inte lätt nu.

Plusgrader nu, så den tilltrampade snön i rasthagen har blivit till hal is. Enligt prognos får vi det en dag till, innan det återgår till minusgrader. Hoppas det smälter helt och hållet. Inte lätt nu att rasta Gia.

Här blev det ett långt uppehåll. Kullen kom söndagen 21:a december, 6 dar för tidigt. Helt oväntat. Hade väntat dem som i dag, ungefär. Två sobel pojkar, en svart flicka. 6 dygn har gått. Lite sömn, mycket pass, mycken oro. Och så denna plötsliga kyla. Glad att det bara är 3 valpar. Valparna ser ut att må bra, gudskelov. Är mer ängslig för Gia. Matlust ena dan, sämre den andra. Ska inte förrän nu få börja blanda in annan mat i dietfodret. På hennes hälsa beror det ju hur det ska gå med valparna. Det går ett dygn i taget. Längtar mig ett par veckor framåt. Sååå trött.

Gias valpar, 6 dygn.

På söndagen ringde de från Djursjukhuset och sa, att nu var hon piggare, och kanske skulle få komma hem som på måndagen! En helomvändning helt plötsligt. Något lättad, men mycket ängslig, svarade jag, att jag vågar inte få hem henne, om hon inte kan äta och är fast i magen. Men på måndagen fick jag hämta henne. Jag var glad det bara regnade, och inte snöade. En lång lista med förhållningsorder, och 3 medikamenter plus dietmat. Skönt att det fanns apotek där.

Det gÃ¥r i ett. Nu är hon lyckligvis hungrig, men fÃ¥r bara äta ytterst lite, 5-6 ggr/dan, som jag ska öka pÃ¥ varteftersom. Finge hon skulle hon sätta i sig massor. Hon äter den lilla portionen, och tittar sen olyckligt pÃ¥ mig. Först ska hon ha nÃ¥got som heter Andapsin, ges oralt, 2 ggr/dan. Det ska lägga sig som en skyddande hinna i magsäcken. Inte särskilt uppskattat. Sen mÃ¥ste det gÃ¥ 1 timma innan hon fÃ¥r mat, och 2 timmar innan hon fÃ¥r antibiotikan, Vetrimoxin, som hon ocksÃ¥ ska ha 2 ggr/dan. Hon ska ocksÃ¥ oralt fÃ¥ 2 ml Pro-Kolin 2 ggr/dan. Extra näring, och nÃ¥got som gör avföringen fastare. Det tycker hon om. Men i dag fick jag inte ut nÃ¥t, hur jag än försökte – det ser tomt ut – sÃ¥ jag blev lovad en ny spruta pÃ¥ posten. Hoppas nu bara magen hÃ¥ller sig i ordning tills den kommer.

Hon behöver rastas ofta. Det är trångt nu, så det trycker väl på blåsan. Magen är lyckligtvis bra. Jag vågar bara rasta henne i koppel, så hon inte stoppar i sig nåt olämpligt. Något måste väl ha slunkit ner som har förorsakat det här. Har aldrig upplevt något liknande. Undrar hur två ultraljud och en röntgen och hennes dåliga tillstånd kan ha påverkat valparna. Undrar hur hon ska orka med en valpning. Bäst vara beredd på, att det kanske inte blir så bra. Det går en dag i taget. Har alldeles glömt, att det snart är jul.

Här har jag gått och ängslats för Gias nedkomst i jul, och så blir hon så dålig, 7 veckor gångna, så jag har måst lägga in henne i dag på Djursjukhuset i Karlstad, efter en dag i Karlskogas veterinärmottagning i går. Men de har ju inte jour. Är förtvivlad, trött, kämpar med gråten och har inte den blekaste aning om hur det ska sluta. Det tar säkert en vecka, trodde de.

Blodprovet i Karlskoga visade på en infektion. Hon har spytt blod vid två tillfällen. Har undertemp. Ytterst lite smetig avföring, med blodfärg. Röntgen visade inget i magsäcken, 3 valpar. Trodde det var fler, stor som hon är. Såg deras hjärtslag på ultraljudet. I Karlstad påpekade de ett par gånger, att om livmodern är infekterad, måste de ta bort den. Med ofullgångna valpar. Det låter fruktansvärt. Vill inte tro heller att det skulle yttra sig på det här sättet. Då borde hon väl ha en flytning. Fattar inte hur det kan ha blivit så här. Jag ser hennes olyckliga blick framför mig hela tiden.

De andra är särskilt kärvänliga nu, och tröstar matte. Eller tar hon vanligtvis mesta uppmärksamheten…