Strömkarlens kennelblogg

Uppställningsfoto . Älskade Nalle fick sitt tredje cert, och blev champion, men fick även CACIB och BIM. Specialdomare på rasen, Lisa Molin, Lill med toppsnäckan Gamla Herrgården Mercedes, Mercan kallad. Även matte Lill kan kallas toppsnäcka, och står så fint, till skillnad från gamla Monica. Nalles dotter Gina fick reserv-cert och blev BT-3. Nalle med sina döttrar gav mig HP i uppfödargrupp.

Här blir Nalle för glad. Ingvor från Tibblerones  var så snäll och ställde upp, trots att hon ingen hade anmält. Från Mariestad körde hon, och hjälpte mig sen in med grejor och alla tibbarna, Nalle, Gia, Gina och Michelle. Det började regna, precis som vi närmade oss,  och eftersom vi ingen vagn hade med, blev alla blöta. Solveig med make, kennel Raysing, var så snälla så vi fick tälta hos dom, och fick låna en stor bur, där juniortikarna kunde vara. De var nyblivna juniorer, Gia och Gina för 2 dar sen, Michelle för 5 dar sen. Bångstyriga, sjövilda, otränade. Tack snälla hjälpsamma vänner som ställde upp!

Mercan och matte Lill stÃ¥r som statyer. Nalle och jag krÃ¥nglar mera. SÃ¥n tur att det översta fotot är lyckat. Men här visar Mercedes sin bästa sida. Nu är jag sÃ¥ trött, sÃ¥ trött, men mycket nöjd. Ska käka lite jordgubbar som jag köpte pÃ¥ hemvägen. Det brukar vi göra när vi varit i Vänersborg. Som tur var, hade de redan mogna gubbar 🙂

Närbild av dillpion. I år hade beståndet utökats till 6 stycken. Uppgrävd och hitflyttad från min tid i Hemshyttan, Dalarna.

Även äppelträdet, nu i full blom, härstammar från Hemshyttan. Då var det ett par små buskar, som växt upp där man slängt ut gamla äpplen. Nu ett träd, med två sorter, tror jag. Buskarna växte ihop. Vet inte namnen. Ena sorten god. Här en grendetalj. Blombladen har redan börjat falla till marken.

Detalj av äppelblom.

Så här ser den ut i år. Så sorgligt. ett verk av vårvinterns extrema temperaturskillnader natt och dag. Trodde aldrig det var möjligt. Är så ledsen. Har klippt bort några grenar, men avvaktar och ser om grenverket möjligen kan ge nya blad. Några blommor blir det inte ens där bladen klarat sig.

Så här brukar den se ut. Detta taget -08, så den har ju växt sen dess. Så lär den aldrig mer bli. Så sorgligt.

Porträtt av Gia. Ibland när förnuftet tränger sig på, och jag känner mig trött, funderar jag över om jag ska låta någon av Avas båda döttrar få ett nytt hem. Detta taget i början av april, då vi ännu hade snö. Så här vacker kan hon vara.

Men inomhus, om hon spärrar upp ögonen, ser de rätt runda ut, och underbettet kan skymta i en liten glugg. Om rätt hem dyker upp, sÃ¥ kanske, kanske…. Hon är glad, livlig, kelig.