Strömkarlens kennelblogg

När jag fick det stora kuvertet från SKK i tisdags, trodde jag det var Nalles championbevis. Jag måste tillstå, att det blev något av en chockartad upplevelse när jag började läsa, och fattade, vad det var fråga om. Jag hade inte tänkt gå ut med det på ett bra tag, utan ha det för mig själv och riktigt smälta innebörden av det först. Men det blev ju officiellt dagen efter, så då kan jag lika gärna skriva det här också. Det går inte att beskriva alla känslor som brevet medförde. Mycket omtumlande. När jag nu sansat mig efter ett par dar, känner jag en innerlig glädje att få plaketten efter dessa 43 år med min älskade ras. Mitt liv och min livlina.

Strömkarlens Elegant Phoebe, som bor pÃ¥ Miss Maple kennel i SmÃ¥land, har varit och parats i SkÃ¥ne med svarta ”Sluggo” hos kennel Follow. Spännande kombination, tycker jag. Vet inte än om hon väntar valpar.

Fast juni mÃ¥nad brukar ju var vacker. I dag regn utan uppehÃ¥ll. Jag väntade i det längsta med rastning efter tibbarnas förmiddagsmÃ¥l, men inget uppehÃ¥ll i sikte. Följde med ut, för annars blir det gärna att de stannar pÃ¥ trappan, trots att där inget tak finns. De flesta avskyr regn och väta. Tycker inte ens om daggen i gräset vackra morgnar. I gÃ¥r var det äntligen uppehÃ¥ll hela dagen, trots hotfulla moln, sÃ¥ jag passade pÃ¥ att klippa gräset i rasthagen och runt holmarna. Det blir så snyggt när det är nysnaggat, och ger en skön känsla när det är gjort. Det är mycket att klippa, och tröttsamt. Men man vet ju Ã¥tminstone att det är sommar, när man klipper gräs, hur den nu än ser ut. Tänkte ta ett foto pÃ¥ tibbarna i det korta gräset, men batteriet var tydligen slut. SÃ¥ här blir bara trÃ¥kig skrift, om jag nu inte hittar nÃ¥t gammal foto. ( Det gjorde jag, frÃ¥n Ã¥r -10, som synes.) Drar sen ur alla kontaker – det kan ju vara Ã¥ska pÃ¥ gÃ¥ng – och sätter mig med en gammal DVD med Barnaby. Tappar lusten att göra nÃ¥t vettigt i detta väder 🙁

SÃ¥n tur att jag bara klippte av ett par grenar. De bruna torra bladen faller allt eftersom, och de till synes livlösa kvistarna hÃ¥ller nu pÃ¥ att fÃ¥ nya ljusgröna skott, och t.o.m. nya knoppar har spruckit fram, sÃ¥ det blev trots allt mycket mer blomning än jag räknat med. Det är mycket glädjande.  Det fÃ¥r mig ocksÃ¥ att undra över, om vi ocksÃ¥ förnyas pÃ¥ nÃ¥got sätt, när vi en gÃ¥ng lämnat jordelivet. Den tron finns ju i flera religioner. Tankar, som infinner sig när man oundvikligen närmar sig slutet av sitt liv…