Strömkarlens kennelblogg

Como jättetrött efter resan. Vilar huvet på mattes gamla toffla.

I går hade jag tid hos veterinären för vaccinering. Valparna är ju 3 månader nu.  Det var ett fruktansvärt yrväder att köra i. Vågade bara hålla 60. Men vi kom lyckligen dit och hem. Jag hade väntat med besiktning på några  utifall en blivande ägare skulle höra av sig. Det får ju inte vara äldre än 7 dagar.  Men nu skulle det göras, så att Dolda-fel-försäkringen gäller. Så nu har 3 färskt friskintyg, om någon mot förmodan så här i förjulstid skulle bli intresserad.

Stör oss inte matte. Gonzo och Baldi var också slut efter resan. Så även matte, men först skulle det skottas snö. Och jag har skottat i dag också. Och lär få göra det i morgon. Det slutar inte snöa. Tur att det är kallgrader. Jag grips av en underlig, svårförklarad stämning av välbefinnande i snöyran. Jag känner att jag lever, och även om inte allt är bra, mår jag väldigt bra, känner rent av lycka.

Gåva från hundkompisarna Anki med dotter Mimmie . Då ett litet skott, nu två stänglar, den ena utslagen med fyra stora klockor. Den lyser verkligen upp och gläder.

I morgon har jag tid hos min veterinär i Filipstad. Enda dan hon kommer den här veckan. Jag hoppas det inte blir snökaos. Valparna, som nu blivit 3 månader, ska vaccineras. Om någon vill ha en valp, kan jag få nytt friskintyg. Nu är dom duktiga på att göra ifrån sig ute, pallar för snön och kylan, och är så innerligt goa. Gonzo blir väldigt lik pappa Nalle, Baldi också. Como vet jag inte vem han är lik. Och så är Bessies lilla pälsiga Michelle också ledig för ett hem. Jag räcker inte riktigt till för alla.

Plötsligt blev det riktig vinter med snö och kallt. Här syns Bessie med sina två, Enya och två av Avas pojkar. Min hand var nog inte stadig, lite suddigt, tyvärr.

Como och Baldi med kompostgrindshagen bakom, där de får rastas när det är mörkt. Där kan det vara dubbel, eller t.o.m. trippel uppsättning små högar, från kvällen innan och morgonrastningen, för det mesta  runt kanterna, så jag slipper saxa in och plocka upp. Dessa båda bilder har jag fått hjälp att ljusa upp av Lennart Larson, make till Iris Dahlgren Larsson, god vän och kollega från mina arbetsår i Storfors.

Hos dom i Kristinehamn njuter Maggie, Strömkarlens Black Magic Woman, och Uma, Rombon Uma To Strömkarlen, import från Slovenien, nu sitt pensionärsliv. Uma är farmors mor till båda kullarna, och Maggie mormor till Bessies kull.

Enya i höglöp ställer upp sig för sin sonsons son Como, för liten för att fatta vad han erbjuds.

Nehej, inte det då. Vad gör de andra där borta månne?

Enya fÃ¥ngad precis när hon ”fÃ¥r rus”, och sätter i väg. Baldi blir lite fundersam och svansen dalar lite. Men i nästa ögonblick rusade han efter i vild fart. De andra ocksÃ¥.

Min son Mattias maremma Jojo kommer och hälsar. Jag tror inte blixten fungerade, för alla tibbar blev så mörka. Synd.

Provar  fota genom fönstret där jag sitter vid datorn. Ruggigt väder med snöyra till och från, som när vi  var ute nyss. Här tog blixten. Jag kan inte kameran  speciellt bra, men den är väl heller ingen höjdare. Men jag får hålla till godo med den.