Ja, ett riktigt urvär. Hårda vindar, blandning mellan regn och snöblask. Men det gives ingen pardon. Valparna måste rastas ändå. Jag har nyss lyft in våta valpar för kvällen. Ingen trevlig dag denna. Gårdagen var desto bättre. Ingen sol, men hyfsat väder. Då var vi ute en hel timma, valparna och jag. Dom gjorde sig av med spring i bena medan jag samlade ihop skörden av små bajskringlor, mäkta stolt över att sånt kommer ute. Är jag riktigt påpasslig, hinner dom inte skvätta inne heller. Sen sågade jag av några kvistar och smärre grenar från de båda tallbuskarna, och då fick jag hjälp av de små att släpa bort dom. Det var roligt både för dom och matte.  Väl inne sov dom gott ett bra tag  sen minsann. Tyvärr ser det ut att forsätta med ruskväder ett bra tag. Trist.
Nya foton, lite suddiga tyvärr
Giacomo och Gina på sten.
Giacomo artar sig bra, tycker jag. Kanske något för ringen? Någon som vill försöka?
Gonzales och Gina.
Lilla Michelle med mamma Bessie. Micha önskar sig ett gott hem.
I morse fanns det inte en enda kisspöl på tidningarna. Och små högar är det sällan. Det lönar sig att plocka ut dom ofta. Inte illa när man betänker att det är 7 små. Men det gäller att inte tröttna. Ibland känns det allt tungt.
Hur dagen går
Medan skymningen föll var jag med Avas valpar ute i rasthagen. Dom är så underbara, goa, keliga, glada, livliga, och riktigt snygga. Naturligtvis inte felfria. Det finns det ingen som är. Några fina plus är deras vackra färger och pälsar, och som pricken över i får dom pappas tjusiga svans i arv. Det vågar jag redan påstå. Inte så dumma kroppsligt heller. Kanske ett par kunde vara lite högre. Andra detaljer finns det också som jag skulle vilja ändra. Har alltid varit kritisk.
Då och då kommer Gonzo och vill upp i famnen och pussas och naggar lite i kinden. Han flirtar verkligen in sig, och matte svämmar förstås över av kärlek. Farligt det där. Inte meningen att han ska stanna.
Fem gånger om dagen får dom komma ut. Jag har gjort en mindre hage nära trappan av 17 kompostgrindar, där dom får vara när det är mörkt. Rasthagen är alldeles för stor för att jag ska våga ha dom ute nånstans i mörkret. Bor ju i skogen. Likaså den första rastningen på morgonen, den minst roliga, när jag gammelstel lyftar ut dom, två, en och två, i komposthagen.
Mitt pÃ¥ dagen och tidig eftermiddag är jag med. Annars blir det ofta att dom trängs pÃ¥ trappan. Matte ska vara med, tycker dom. Och jag behöver ju själv fÃ¥ luft, och ljus, hur ljust det nu är. Mera skymning hela dan ibland. Bessies bÃ¥da fÃ¥r vara med mor och Enya  ute. Dom är lugnare, och blir rent ”överkörda” av Avas klunga, när jag prövat.
Fyra gånger får dom mat, efter att i början fått fem gånger. Det tar tid med mat och rastningar , och däremellan försöker jag hinna något annat, eller äter själv, när jag minns att jag också behöver något att stoppa i mig.
Nalle får vara med och visa sin vackra svansplym, som han nedärver till sina barn.
Avas döttrar samma dag i skymningen och inne
Gia med Gina bakom med en kvist sedum i munnen. De käkar fröna. Kan nästan inte tro jag föder dom, så som de knaprar på dessa, när de inte lubbar runt.
Det ser ut som Gina storskrattar åt matte. En kvist sedum i munnen här också.
Vilopaus efter utelek. Gina med leksak. Lilla Gina är som gjord att bli bortskämd, omhuldad, högt älskad, helst där hon alltid får ha sällskap av matte eller husse.
Gina vilar med syrran. Inga foton på bröderna i dag.