Det här är ”min” fors. Den är alltid skön, men när sommaren bjuder pÃ¥ värmebölja, dÃ¥ är den det underbaraste som finns. Ett ljuvligt paradis. Här kan man simma nedanför, och är det mycket strömt kan man ligga i strömfÃ¥ran och simma sÃ¥ länge man orkar. Man kommer snarare bakÃ¥t än framÃ¥t.
Man kan försiktigt klättra upp på de hala stenarna, luta sig bakåt, och låta vattnet forsa över sig, medan man ser de solglänsande bubblorna flyta i väg nedanför. Det är lycka.
Man kan också sitta och meditera, lyssna till bruset, och komma till ro. Trollsländor i underbara färger och storlekar förskönar bilden ännu mer.
Den syns uppifrån gården, och innan hörseln började försvinna hörde jag den också ända upp, t.o.m. in. Musik att somna till.
Han sitter där och spelar ibland, Strömkarlen. Valet av kennelnamn var självklart.