Man får inte må hur bra som helst inte, eller sväva ut i lyriska ordalag över livets goda. Det hämmar sig. I går när jag skulle ställa ner en matskål till tibbarna, kom jag bara halvvägs, och sen högg det till i ryggen. Vred mig väl fel på något sätt.Så nu är jag halvt invalid i ryggskott. Alla som haft det vet vad det vill säga. Och tid tar det innan det går över. Alla rörelser måste göras mycket långsamt, och det smärtar ändå. Så för min del finge det gärna regna nu. Det blir inga dopp i älven på ett bra tag.
Att sätta sig i en bil på lördag är nog inte att tänka på. Har anmält till Vänersborg och såg fram emot en trevlig resa med kompis Ingvor, Tibblerones, som skulle ta över ratten från Mariestad. Det brukar var de mysigaste utställningarna åt det hållet. Åt andra håll blir det ensamkörning.
Jag får hoppas på ett underverk, men sånt här brukar ta ett par veckor innan det går över.Inget att jubla över, precis, för att uttrycka det i milda ordalag.