Strömkarlens kennelblogg

Det var meningen att jag bara skulle dit och titta på Strömkarlens Billiard som skulle ställas  ut. Han hade varit på en inofficiell utställning tidigare, där han blev BIR. Nu var det debut på riktigt. Jag erbjöd mig att visa honom, mest för att jag skulle varit ännu mer nervös om matte visade honom. Men med facit i hand hade det nog varit bättre om hon gått med honom. Han var inte precis samarbetsvillig.

Bill, eller Wille som han kallas, var glad och ville helst leka med alla i närheten. Här står han något så när på bordet. Men bakstället borde ha rättats till. Så står han inte normalt.

Wille ville inte hålla upp huvudet. Det var alldeles för många spännande dofter i gräset. Och jag ser då verkligen ladig ut. Skrattretande par. Jag måste allt klippa av mig lite hår, märker jag.

Framför domarbordet. Kritik skrivs. Very Good, så tack för oss.

Men Wille är snygg, som synes, och med mera övning bör han gå bättre. Jag blev glatt överraskad när jag fick se honom. Så lagom stor, och man såg verkligen att det var en hane. God könsprägel. Vacker färg, och pälsen gnistrade i solskenet.

Här håller matte honom, och jag fotar. De andra fotona har matte Marie-Louise tagit. Så här snyggt hade han kanske stått framför domaren om matte visat honom. Hoppas hon prövar nån mer gång, och då ska jag se på.

Ännu ett kärt besök. Britt och Willy Nilsson med Ava, Strömkarlens Gudagåva, kom upp från Sjömarken över dagen. Ava är mor till Gina, och de var så lika så vi blandade ihop dem ibland. Men här är det Gina som sitter i Willys knä och Ava bredvid. Känner igen Gina på öronen.

Willy och Britt  hade tidigare med stor framgÃ¥ng Jollbarts kennel, men har slutat, och var snälla att ge Ava ett underbart ”pensionärshem”. Ava tog snabbt över ledningen av skaran under dagen. Hjärtligt tack för besöket!

I början av juli kom Jonas på besök några dar. En av dagarna gick vi i sakta mak upp till Dammen, en utgrävd sjö. En gång använd till timmerflottning.

Här tog vi en paus och njöt av naturen.

Närbild av vackra blåklockor.

Min kamera vill inte riktigt återge det intensivt blå intrycket man fick,

Dagen var vacker, dammen spegelblank. Men väldigt lite vatten. Här hade jag en gång en eka. Önskar den fanns kvar. Så härligt att ro.

Här går bron över dammbygget. Tyvärr söndervittrat nu, och med det låga vattenståndet rinner inte älven ut här längre. Kanske vid vårflod. Får kolla till våren.

Här bröt vattnet igenom år -77, när det hade varit enormt mycket snö och en otroligt stark vårflod, och bildade en till älvfåra, som för tillfället tycks vara enda avrinningen från Dammen. Jonas svalkar fötterna. Varmt med stövlar.

Här tar jag mig upp från vägen till ett av mina blåbärsställen.  Brant nerför sen, så jag får gå på snedden. Får för övrigt ta ett mycket försiktigt steg i taget. En dag försvann mitt ena ben ända ner till låret i en håla, helt osynlig. Fick sätta mig på backen och efter en del besvär fick jag upp benet. Med stöveln kvar på foten, gudskelov.

Framför denna sten har jag plockat av det mesta. Tar inte de små. Håller busken med höger hand, plockar av med vänster, trillar dem sen i handen och blåser bort eventuella blad eller drar av en liten stjälk, innan jag släpper ner bären i hinken.

Nedanför flyter min lilla älv, nu med väldigt lite vatten. Aktar mig för att komma nära kanten. Brant och djupt.

Den lilla hinken full, med några vildhallon överst. Bara att hälla upp på tallrik till gräddmjölk och hårt bröd i bitar, som man gjorde förr. Jättegott. Eller frysa ner i en liten förpackning till vintern, och minnas sommaren.