Strömkarlens kennelblogg

Ett par lönnar på vägen in till Nykroppa som glöder. Den mindre framför i ljusare färg. Den större mera eldig och intensiv. Längre bort till höger en ask som bara blir gulgrön. Och minsann spatserar det en liten kisse längs vägen också.

Mina egna vid infarten får aldrig så eldiga färger. Och än går de mera i grönt. Vissa lönnar är fortsatt mörkgröna med skiftande eldiga inslag punktvis. Vad det nu kan bero på att de blir så olika.

Min ena lönn ett tidigare år, helt i guld och i fällning. Antar att de blir sådana i år också.

Två valpar hos Krislens tibbar efter Strömkarlens Esso. Tack Kristina. De ser jättefina ut. Mormor är Ch Strömkarlens Iphigenia.

Strömkarlens Eos passade på att ta sig en vilostund i knät på en av matte Anne Gretes skickligt handgjorda tomtar. Tack för en härlig bild.

Utsikt från mitt sovrumsfönster i dag

Än så länge är det riktigt grönt. Bara björkarna har börjat gulna, och lönnarna glöda.

Än så länge lyser mina ringblommor i glädjens färger, och några eftersläntrare som blåklockor och styvmorsviol trotsar tappert höstens intrång.

Än så länge lever jag. Ja, än så grönskar det lite inombords, även om skalet börjar höstas.

Återger här de visa ord, som den mycket omtyckta kåsören Hans-Olof Bockh skrev i vårt Vecko Nytt förra året, någon dag före sin död.

”SÃ¥ betänk mina vänner att värdesätta varje steg du kan ta.

Det som är självklart just nu, kan vara borta i eftermiddag.”

Så stod det i mailet jag fick från yngsta sonen , som arbetar åt LKAB uppe i Lappland.

Bifogad var denna bild. Brrr, instämmer jag. Då har jag trots allt bättre här nere, även om dagens temperatur bara är 6.3, och det blåser halv storm. Definitivt höst.