Strömkarlens kennelblogg

Nalle i dag. Hörde något spännande i buskaget utanför hagen, så det var knappt jag fick honom att vända huvet mot mig. Han är så lugn och cool. Nu löper Bessie, men Nalle ylar inte, och äter med lika god aptit. Bara när vi passerar köket, där Bessie nu slutat fräsa och i stället flirtar, är det koppel som gäller, för då blir det lite krumbukter och piruetter. Väl ute i hallen intar han sin stol, och hörs bara av när någon av hussarna -(mina söner kanske bäst att tillägga)- går förbi på gården. Enya löpte för ett tag sedan, och fastän hon vid höglöpet nästan försökte krypa in under Nalle när vi passerade, var han lika lugn när han väl kommit utanför dörren. Men hade definitivt parat farmor om han fått.

Garibaldi, som nu kallas Miro, har funnit sig tillrätta hos matte Anna i Hagfors. Tack för fina foton!

Lilla svarta Kashmir, Shmirre till vardags, stortrivs hos Johanna i Falun. Han blir 1 år i mars. Tiden går fort. Tack för fina foton.

Ja, t.o.m. himlen är vit. Så vitt är det, att det inte syns, att det fortsätter snöa, annat än mot den faluröda stugväggen. De största träden är två ekar, som vi tog som små självsådda plantor, c:a 2 dm, med ollonet kvar i roten, när jag och barnen  hälsade på mormor och morfar vid en liten kolonistuga intill Hjälmaren en gång. Nära 50 år sen nu. Tiden flyr. Föräldrarna borta sedan länge.

Det har vräkt ner snö i natt. Tyvärr kramsnö, som tynger ner grenarna på de båda tallbuskarna i rasthagen. De sattes också som små plantor för länge sen. Tidigare vintrar har två stora grenar brakat av av tyngden, så varje gång det blir så här, slår jag av snön, så långt upp som jag når. Lilla Gina undersökte en gren, som nästan låg på marken.

Här får hon syn på mig och sätter fart. Sen var hela gänget med när jag bankade av snön från grenarna, så de fick stora sjok av snö på ryggarna. Envis som jag är, gick jag runt med snöskyffeln och gjorde en väg i den tunga snön, runt hela hagen, c:a 100 m. Inte alla vill pulsa runt i snön. Väl inne igen fick jag ställa en efter en på diskbänken, och lirka ur stora snöbollar från underredet på dom.

Enya är inte lika begeistrad i snön. När hon gjort ifrån sig vill hon in. Så jag brukar smyga dit och släppa in henne, när de andra inte är i närheten. Här väntar hon på mig, medan hennes barnbarnsbarn tumlar runt i snön i periferin någonstans.

Gonzo blev bönhörd. Han blev alldeles salig när de dök upp i morse. Här är hans nya matte Patricia och lillmatte Alma-Li. Han påminde om deras förra tibbe, som gick bort i höstas, 14 år gammal. Dom har nu anträtt den långa resan tillbaka till Vännäs. Det känns lite ängsligt.  Jag hoppas det går bra. Lycka till med nya pojken, som nu får heta Aslan, som betyder lejon.

Vad tittar brodern Giacomo efter, månne. Sista hanen i kullen,  som också önskar ett gott hem. Visst har han ett snyggt bakställ. Sen får jag se, hur jag vill göra med systrarna.