Strömkarlens kennelblogg

Jag älskar krasse. Här växer beståndet hej vilt, och jag njuter varje gång jag tittar på det. Bara synd inte kameran kan återge hur intensiva färgerna är. Nästan så man blir bländad.

Pillade ner ett par frön här också,  och nästa vår ska jag sätta på flera ställen. Bredvid står en buske rhododendron som jag satte i vår från en nedlagd kvist som rotat sig. Den har fått några blad som harmonierar med krassen. Mår väl inte så bra, för de trillar av sen, de röda.

En rhododendron som blommar på höstkanten, fast med åkervinda.

Åkervindan är helt otrolig. Här har den slingrat sig upp i en gran. Staketet är 120 cm högt, vilket säger något om hur långa revor den kan få.

Och här har den tagit sig via en sälgbuske upp i en björk.

Balsaminerna har slagit sig ner här och där. Lite godis för bin och humlor när nästan allt annat är borta. Så vackra även i fröställning i motsats till  gullriset bakom, och så lustigt när fröna sprätter i väg när man rör på stjälken.

Har börjat gräva bort grästorvor som växt över plattorna, och skrapat bort med spade det som växer upp i skarvarna. Räknade plattorna runt rasthagen. 207 stora och några mindre, så det tar tid.

Här har jag tagit bort den överväxande vegetationen också. Ännu jobbigare. Dragit, använt slö häcksax, och en gammal kökssax. Är nog lite pedantisk.

”Bara” lÃ¥ngsidan kvar att klippa ren. Gräset har växt in i nederdelen pÃ¥ staketet och torvat ihop sig. Sonen har varit snäll och gÃ¥tt med trimmer här en gÃ¥ng i Ã¥r, sÃ¥ det är inte lika ymnigt som det kan vara.

Som här, år 2011. Jag kunde ju i och för sig låta bli att rensa, men dels vill tibbarna gå på sin autostrada när det är blött, dels är det väl större risk för att de får fästingar på sig.

Klart! Och nog är det mycket snyggare och trevligare så här. Skönt när det är gjort. Nu lär det väl inte växa så mycket mer. Hösten är på väg, även om vi har haft en skön brittsommar sista tiden. Återstår att lägga sand i håligheten framför plattorna. Lättare att ta bort när gräset växt dit igen.

Har ju plattor längs muren också, för att lättare kunna gå med gräsklipparen. Här har jag fyllt sand framför. Är ju svårt gräva bort den överväxta torven så det blir exakt intill stenen. Aevis och Bessie undersöker. Jag får väl hoppas att det inte är för frestande för en lite tibbe att gräva där.

Måste ju bara sätta in ett nytaget foto på lilla Aevis. Hon ligger så förnämt med frambenen, och ser fortsatt lika full i 17 ut. Nu har hon börjat tappa valptänder, så sen ska det bli intressant att se hur det nya garnityret blir. Försökte sätta ut bild av henne på FB, men det går inte nu, hur jag än försöker. Väldigt irriterande.

Ja, dÃ¥ var det ”bara” kvar att lägga tillbaka de sju plattorna. Fast först mÃ¥ste jag kärra dit en massa sand, sÃ¥ svackan försvinner. Har lagt ut en ribba sÃ¥ jag ska se hur mycket. Det blev mÃ¥nga kärror. MÃ¥ste stampa till sanden, och dÃ¥ sjunker det rejält.

Tidigare kunde tibbarna springa runt området, men sen satte jag fast stängslet mot staketet i stället. I början sprang de från sida till sida, för det hade ju gått att krypa under så de kom utanför. Men till slut insåg de att det inte gick.

Här begrundar Micha om det ändå inte skulle vara möjligt. Plattorna är 40x40x5 cm, jättetunga. Vilket enormt arbete jag lagt ner med alla dessa runtom hela hagen. Och vissa fick jag nu bända  bort igen flera gånger, för de kom olika högt. Jag lade plattorna så tätt jag bara kunde, och tänkte, när jag hade en kvar, att det kanske blir lite mellanrum. Men den fick inte rum. Och jag som var så glad att det äntligen skulle bli klart. Trots markduk under sanden, hade det växt gräs emellan plattorna. Jag tänkte, att där kanske var en tillräckligt stor glipa, så om jag tog bort nästa, och rensade mellanrummet, kanske den resterande plattan skulle få rum.

SÃ¥ jag prövade med en, med en andra, och en tredje, men fortfarande inte plats. Skulle jag bli tvungen flytta hela vägen upp för backen här… Orkar bara inte. Aevis är ocksÃ¥ där och kollar läget.

Då slog det mig, att jag hade en halvstor platta kvar någonstans, hittade den, lade dit den, och mellanrummet som blev kvar fyllde jag med något så när flata stenar. Men visst ser det ut, som om jag kunde fått plats med en stor. Men icke. Den var någon mm för bred. Sen får jag bara hoppas, att tibbarna inte är där med de små tassarna och gräver i sanden, när de får tillgång till hela området så småningom.

Äntligen klart. SÃ¥ där snyggt var det i början runt om. Tibbarna älskar sin ”autostrada” när det är regn. Men nu börjar gräset växa över stenarna, och väller ut genom staketet. sÃ¥ nu är det inte mycket plats kvar utom här. Jag brukar snygga till, klippa bort överhängande växtlighet och gräva bort grästorven som vill ta överhanden. Dags igen. Nästa projekt.