Regn och hårda vindar. Ingen idé att släppa ut tibbarna ensamma. Dom går inte ner från trappan när det är sånt här väder. På med morgonrock och vinterkappa, och ut med dom i koppel och valsa runt ett par varv i hagen, så dom gör ifrån sig.
SÃ¥ glad att jag klippte gräs i förrgÃ¥r och i gÃ¥r. Antar att det nog blir minst en gÃ¥ng till i rasthagen. Sen bör det väl vara slut för säsongen. Vemodet väller över mig, och det är svÃ¥rt att inte deppa ner sig. Försöker tänka positivt. Inte sÃ¥ lätt. Min son har nu fem eller är det sex gÃ¥nger försökt guida mig pÃ¥ telefon för att fÃ¥ fram mina mail och bilder. Vi har sett att de finns kvar, men sen att fÃ¥ tillbaka dom pÃ¥ datorn verkar svÃ¥rt. Han kan ju inte heller bjudas in till min dator, eftersom jag inte kommer Ã¥t min mailsida. Nu dröjer det till nästa vecka innan vi gör ett nytt försök. Undrar om nÃ¥gon har mailat mig och undrar varför jag inte svarar… Alla är inte med pÃ¥ Facebook sÃ¥ jag kan nÃ¥ dom där. Det känns rätt hopplöst.
Satte på värmen lite, så tibbarna ska torka upp, och kom att tänka på, att jag nog måste kolla oljan i tanken snart. Svindyrt, men jag har heller inte råd att byta uppvärmning. Måste beställa tid för ögonlysning av mina tibbar också, så det blir gjort innan tikarna börjar löpa, och det blir vinterföre.