Den 10:e mars såg det ut så här i rasthagen och på gården i övrigt. Massor av blötsnö hade fallit och det frös på och var varmgrader om vartannat. Ett rejält istäcke blev följden. Halt. Det gick inte att plocka bajs, och jag var rädd att någon kunde fläka sig när de sprang för fullt.
Det var det här ovädret från 1:a mars som hade bäddat för det besvärliga istäcket.  Inte första gången jag upplever det. Det brukar vara en besvärlig vårvinterperiod.
I går såg det ut så här. Nu kan det väl knappast bli ett istäcke igen, även om det eventuellt vräker ner mer blötsnö. Det kan ju hända flera gånger än. Micha på stenen. De andra nedanför mina fötter, så de kom inte med. De är så glada när jag gör dem sällskap i hagen, att de första tiden är med mig i hasorna.
Inte alltid våren är så långt kommen så här dags. Tar med ett gammalt foto från 28:e mars år 2008. Forsen under bron här bredvid. Skummet fruset till is.
Från samma dag. En liten tapper tussilago har letat sig upp genom snön. Helt otrolig syn.